Henrik följde med mig och tur var det för det var ett omskakande besök. Jag visste att jag skulle lämna blod- och urinprov och eftersom jag HATAR att bli stucken i armen så kändes det bra att ha Henrik där. Det gick inte alls bra att sticka mig. Fyra försök och ändå inte tillräckligt med blod. Den barnmorskan som jag hade under detta besöket fick kalla in en kollega. Kommentarer som "jag brukar aldrig behöva mer än ett försök" och "jag har jobbat på dialysavdelning så jag har stuckit mååånga människor" flög till höger och vänster. Mina skämt om att de kan skriva upp mig på sitt cv var inte uppskattade av någon annan än mig själv och Henrik.
Vi diskuterade typ samma saker som vid hälsosamtalet av någon anledning?? Och jag fick brydda blickar när jag berättade om min knasiga menscykel osv. Vi diskuterade även att jag som barn hade brist på tillväxthormon och BM sa att det är en dominant ärftlighet. Detta gjorde mig så ofantligt ledsen. Med tanke på hur kämpigt jag hade det med att vara minst i hela årskursen genom hela min skolgång och med all utredning som krävdes. Åh jag vill inte lämna över det på mitt barn!!!
Vi fick två böcker om att vänta barn och sådant...
Vi bokade tid till rutinultraljud (RUL) och pratade om en rutinkontroll hos BM senare. Och ja... nästa gång det är dags för BM-besök ska jag träffa ytterligare en ny person. Detta för att det är semestertider och min första är fortfarande sjukskriven. Vill svära och kasta saker. Jag tycker inte det är tryggt/bekvämt med nya människor som ska prata med och hjälpa mig att genomgå det största jag hittills (och troligtvis någonsin) varit med om i mitt liv.
Får se hur den personen är. Om hon är bra kommer jag att begära henne (har för mig att det var en kvinna) och om hon inte är bra så kommer jag att byta mottagning helt.
Åhhhh just det! På inskrivningssamtalet skulle BM känna hur min livmoder låg (man kan då känna ungefär vilken vecka man är i) och då frågade jag "oh kan man känna det?" Och får till svar "DU kan inte". Nähepp. Förlåt. Hur kunde jag tro det?
Hon kom iallafall fram till att livmodern låg där den brukar i tolfte veckan (var nu i 11+3), så det stämde ju nästan precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar