lördag 12 juli 2014

RUL

Ja, för att återgå till gårdagens stora händelse (eller nä, årets hittills största!!) så har jag fortfarande inte smält att vi fick se den lilla personen i min mage.
Fan nu började jag gråta, sitter på bussen på väg från jobb...
Det började med en hemsk känsla när barnmorskan sagt att vi skulle titta på tv:n som satt rakt framför oss på väggen och hon hade kletat gelé och började röra mackapären fram och tillbaka. På skärmen var det helt svart. Jag såg ingenting! Jag tänkte genast "herregud där är inget, jag har lurat massor av människor. Det finns inget där!". Sen sa BM "det är ETT barn jag ser där inne" och jag pustade ut av lättnad. Sen ändrade hon vinkel så vi såg barnet från sidan. Där var det!!! Den lilla kroppen inuti min!! Och jag började gråta och tog Henriks finger att hålla i.
BM mätte huvud, lårben och rygg m.m. Allt såg bra ut, vi fick se hjärtat, njurarna, urinblåsan och skelettet. Näsan var så söt så söt :). Allt såg bra ut, vilket vi är så himla glada för.
Vi fick höra hjärtslagen och det var så sjukt härligt. Vi har inte fått höra det hos BM tidigare.
Henrik frågade om det gick att se vilket kön det var, så BM undersökte saken. Nu vet vi att det blir en flicka :). Så himla stört. Det växer en liten flicka i min mage, vi ska få en dotter som är en blandning mellan mig och Henrik. Det går inte att förstå!!! Idag är det 150 dagar kvar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar